Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Kategori: Europa

Avsnitt 29: Stig Sjödin och trapporna mot solen

Det är folkhem, arbetarklass och framtidstro.
Det är vägen uppåt, klassresan och priset
för den som blir kvar.
Välkommen till ett avsnitt med
den fina dikten Bandvalsaren 
av Stig Sjödin!


Det är Anna Ekström, folkbildare och före detta minister, som ger oss den fina dikten
– och det är du som får äran att lyssna.

Läs hela dikten här nedan.

Bandvalsaren

Med sparsamhet och övertid
drog han fram tre pojkar till studenten.
Han andades och levde genom dem,
de blev trappor mot solen.
Själv har han aldrig varit på bio eller teater
eller haft tid att läsa böcker.
De har lyckats och kommer hem till helgerna
och talar med främmande röster om dessa ting.
Deras kvinnor har kalla ögon
och föraktar honom när han äter med kniv.
Han ska aldrig förstå
vem som murat hans ensamhet.

Stig Sjödin (Ur Sotfragment 1949)

Lämna en kommentar

Avsnitt 20: Byggmästar och det kosmiska ägget

Nyfiket krafsande och rafsande
samlar poeten allt möjligt och omöjligt
för att bädda mjukare än mjukt.
Men vad ska det bli?

Vi pratar barnsligheter och tusenårssjälar
i detta avsnitt. Gäst är Hanna Lundström, poet
och ordkonstlärare. Hon har valt en dikt
av Eva-Stina Byggmästar som är mästare
på att bygga dikt.

Samlar ihop
näsdukar, vantar och halsdukar,
gungstol, pälsmössor, trasmattor,
hyvelbänk och kökssoffa,
liksom hyllmeter efter hyllmeter
med fågelböcker och väggbonader
med ordspråk på marsianska, pelargoner,
ejderdunstäcken och filtar av lump

allt drar
jag in –

jag drar in allt
i holken –

gör det
mjuka mjukare
och än mer mjukt – bäddar för det kosmiska
ägget: för poesin, dikternas dikt,
för barnet med gammelmansansiktet
och tusenårssjälen

Eva-Stina Byggmästar (ur Orkidébarn 2018)

4 kommentarer

Diktpodden: #2 Märta Tikkanen

Kajsa Sundin läser en bok av Märta Tikkanen.

Här får du en dikt av finlandssvenska Märta Tikkanen.
Det är Kajsa Sundin, författare och skrivlärare,
som valt ut den, och dikten handlar om Odysseus fru Penelope, även kallad Arnaia. Eller kanske handlar den om något annat?
Lyssna på ett samtal som böljar mellan närhet och avstånd, skrivande, vävning och att vänta på kärleken.
I diktskolan får du veta mer om versfötter.
Dikten hittar du nedan.

Jag sitter i rummet med fyra fönster
                                                   väver min väv, ser ut mot havet
Isranden långt borta. Detta är ett hav utan vågor
                                                                                i väntan
på att isen ska gå
                allt nytt och ingenting omöjligt, snart!
Jag behöver denna ro vid väven
             mönstret tar form också om jag inte kan
                                                                                 se det
            för att se mönstret måste jag ha väven på avstånd
men jag väver ur en dröm om närhet

Märta Tikkanen (Arnaia, kastad i havet, 1992)

3 kommentarer