Lyssna till ett samtal om kärlekens verkliga färg, om jamande träd och sår som täcks av snö. Det är Mimmi Palm som ger er en dikt av Jila Mossaed, poet och akademiledamot. Läs dikten längre ner.
I Diktskolan handlar det om sonettkransen, som är kronan av versmått.
Det snöade hela natten
Det snöade hela natten kärleken är vit Går på kärleken trampande
Skogen jamar små bitar av ljus gungar i träden
Kärleken täcker såret bristen, själens fläckar
Vi sjunger högt jag och de osynliga jag och de ordlösa
Ska man ta den där taxin eller ska man stå kvar? Kan man verkligen välja? Och vad har lyckan för färg? Det är Petra Stureson som ger oss en dikt av svensk-norske poeten Jan Erik Vold. I diktskolan handlar det om sonetter. Välkomna!
(Petra ligger förresten bakom det populära instagramkontot Lyrikbänken, in och följ!) #lyrikbanken
OM SORGEN OCH LYCKAN
Du vet att sorgen är en svart taxi, när det står en ljusblå
strax intill. Och vad lycka är? Det är att vara ensam och veta det. Att stå kvar
Om kultureliten, att ha ont i barfotafötterna och att sakna ord handlar det här avsnittet.. Det är Johan Sund som har valt en kär dikt av Nils Ferlin. Häng med och lyssna på vårt diktprat! I diktskolan handlar det om limerickar. Välkommen! Läs dikten längre ner.
Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet. Så sitter du åter på handlarns trapp och gråter så övergivet.
Vad var det för ord — var det långt eller kort, var det väl eller illa skrivet? Tänk efter nu — förrn vi föser dej bort, du barfotabarn i livet.
En naivist möter en naivist! Anna-Clara Tidholm, författare och illustratör, har valt en dikt av poeten Lina Ekdahl. Lyssna till vårt samtal om hälsoglädje, stillastående juli, känsliga näsor och att hålla modet uppe. Men vem är egentligen Anette? I Diktskolan handlar det om terziner.
Läs dikten längre ner.
Onsdag
Gillar inte juli bättre då med september eller vår
har lärt mig nya saker hela tiden
det är tur att jag är frisk
frisk på Sjömansgården hälsoglädje på Sjömansgården
ingenting luktar värre än gammal fisk min näsa är mycket känslig den är det känsligaste jag har
ingenting skulle vara värre än om du dör om ni dör då vet jag inte vad jag skulle göra
varje dag lutar något måste dö hela tiden
Lina Ekdahl (Sprid glädje på Sjömansgården Anette, 2007)
Om allt vi släpar på, alla strider vi tar, om att våga vara rädd och att kanske släppa taget, handlar detta avsnitt. Det är Joakim Sergler, gymnasielärare och poet, som ger oss en dikt av Bob Hansson. I diktskolan handlar det om versmåttet alexandrin. Varmt välkomna!
.
Hur många monument resta hur många omvägar gådda fördunklingar hur många förluster i förtid ska man behöva bära omkring på?
om du vågar vara rädd faller jag på knä om du ber mig
I varje självständighet vilar det en bön om motsatsen.
Välkomna till ett avsnitt om missbruk och fåfänga, tvivel och tro, försiktiga, bittra ateister och rivaler – ja om oss jobbiga, krångliga människor helt enkelt. Det är poeten Maria Küchen som ger oss ett litet saltkorn av Anna Greta Wide. I díktskolan handlar det om blankvers. Läs dikten längre ner.
Missbrukad intill oigenkännlighet — sömnmedel för bråkiga patienter, stilmedel för all- varliga skribenter, tribunal för bittra rivaler, sä- kerhetsmarginal för försiktiga generaler, prydnads- växt för kräsna esteter, fastetext för magra asketer, medel, medel och medel —
missbrukad som du är, bruka oss som vi är. Bruka oss.
Om gömda drömmar, flaxande vingar och en och annan pekpinne handlar det här avsnittet. Det är Anna Nilsson som delar dikten Vingen med oss. Det är Kent Andersson som har skrivit den. Och du får lyssna. I Diktskolan handlar det om versmåttet hexameter. Välkommen!
Vingen
Vi går alla omkring med en vinge som vi inte kan flyga med som blir till en puckel för oss som vi måste smyga med. Vi hade nog kunnat flyga om inte alla självutnämnda vicevärdar, skolmästare, konstaplar och alla de praktiska, taktiska, nitiska, kritiska, anemiska, akademiska felfinnarna med pekpinnarna hade sagt: Du kan väl inte flyga! Håll dig på marken, din envingade djävel! Och drömmer du ens om att våga med ett enda vingeslag pröva din flygförmåga så tar vi din vinge en dag! Vi går alla omkring med en vinge, en dröm, en längtan, en sång. Tänk om våra vingar finge flyga tillsammans en gång! Så om du ser en vinge flaxa över taken ska du inte springa hem och bli nervös du ska bara stanna och begrunda saken och sen tänka: ”Där är en som sluppit lös.”
Hon är barn och kosmos, hetta och svalka, kropp och ande. Och hon är mycket älskad, Edith Södergran. Stina Ekblad är vår främsta Södergran-tolkare och hon ger er kronjuvelen av dikter, Landet som icke är. Hör hennes läsning och lyssna till vårt samtal. Diktskolan handlar om versmåttet haiku. Förlängt avsnitt.
Landet som icke är
Jag längtar till landet som icke är, ty allting som är, är jag trött att begära. Månen berättar mig i silverne runor om landet som icke är. Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla, landet, där vi svalka vår sargade panna i månens dagg. Mitt liv var en het villa. Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit – vägen till landet som icke är. I landet som icke är där går min älskade med gnistrande krona. Vem är min älskade? Natten är mörk och stjärnorna dallra till svar. Vem är min älskade? Vad är hans namn? Himlarna välva sig högre och högre, och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor och vet intet svar. Men ett människobarn är ingenting annat än visshet. Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar. Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska.
Hon kallas Instapoeternas drottning, hon har över 4 miljoner följare på Instagram och hennes dikter är översatta till 40 språk. Ytlig och kommersiell enligt några, autentisk och en feministisk förebild enligt andra. Vi ger er indisk–kanadensiska poeten Rupi Kaur! Det är Julia Nilsson, elev på Globala gymnasiet, som har valt. I Diktskolan handlar det om olika typer av kontraster: paradox, hyperbol och litotes. Varsågoda!
om jag vill dela mitt liv med en partner vore det galet att inte fråga mig själv om den här personen kommer vara någon jag fortfarande skrattar med om tjugo år eller om jag bara är uppslukad av charmen ser jag oss växa isär om tio år eller fortsätter vi växa tillsammans utan slut jag vill inte bli distraherad av utseende eller pengar jag vill veta om min partner tar fram det bästa eller sämsta i mig är våra värderingar samma i grund och botten om trettio år kommer vi då fortfarande hoppa i säng som om vi var tjugo kan jag se oss bli gamla ihop kämpa mot världen med ungt blod i våra ådror
– checklista
Rupi Kaur (ur Solen och hennes rosor 2018, övers Tove Folkesson)
En brudsäng och en grav, dödligt begär, förförelse och kroppens upplösning. Stagnelius möter punk i denna åtråns och dödsdriftens dikt. Det är Per Bengtsson som valt Till förruttnelsen, Erik Johan Stagnelius kanske svartaste dikt. Lyssna också på punkversionen med Termovante Blå. Läs hela dikten längre ned.
Till förruttnelsen Förruttnelse, hasta, o älskade brud, att bädda vårt ensliga läger! Förskjuten av världen, förskjuten av Gud, blott dig till förhoppning jag äger. Fort, smycka vår kammar — på svartklädda båren den suckande älskarn din boning skall nå. Fort, tillred vår brudsäng — med nejlikor våren skall henne beså.
Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp, förkväv i ditt famntag min smärta! I maskar lös tanken och känslorna opp, i aska mitt brinnande hjärta. Rik är du, o flicka! — i hemgift du giver den stora, den grönskande jorden åt mig. Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver därnere hos dig.
Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm oss svartklädda brudsvenner följa. Vår bröllopssång ringes av klockornas malm, och gröna gardiner oss dölja. När stormarna ute på världshavet råda, när fasor den blodade jorden bebo, när fejderna rasa, vi slumra dock båda i gyllene ro.
