Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Diktpodden Inlägg

Avsnitt 19: Jila Mossaed sjunger med de ordlösa

Bild på Mimmi Palm

Lyssna till ett samtal om kärlekens verkliga färg,
om jamande träd och sår som täcks av snö.
Det är Mimmi Palm som ger er en dikt
av Jila Mossaed, poet och akademiledamot.
Läs dikten längre ner.

I Diktskolan handlar det om sonettkransen,
som är kronan av versmått.

Det snöade hela natten

Det snöade hela natten
kärleken är vit
Går på kärleken
trampande

Skogen jamar
små bitar av ljus
gungar i träden

Kärleken täcker såret
bristen, själens fläckar

Vi sjunger högt
jag och de osynliga
jag och de ordlösa

Jila Mossaed (ur Vad jag saknades här 2018)

Kommentarer stängda

Avsnitt 18: Jan Erik Vold och lyckan på en hållplats

Petra Stureson

Ska man ta den där taxin eller ska man stå kvar?
Kan man verkligen välja?
Och vad har lyckan för färg?
Det är Petra Stureson som ger oss en dikt
av svensk-norske poeten Jan Erik Vold.
I diktskolan handlar det om sonetter.
Välkomna!

(Petra ligger förresten bakom det populära instagramkontot Lyrikbänken, in och följ!)
#lyrikbanken

OM SORGEN OCH LYCKAN

Du vet att
sorgen
är
en svart taxi, när det står en ljusblå

strax
intill. Och vad lycka är? Det är att vara
ensam
och veta det. Att stå kvar

på hållplatsen
och
ha
det bra!

Jan Erik Vold (En som hette Abel Ek 1988)

Kommentarer stängda

Avsnitt 17: Nils Ferlin söker ordet

Om kultureliten, att ha ont i barfotafötterna och att sakna ord handlar det här avsnittet.. Det är Johan Sund som har valt en kär dikt av Nils Ferlin. Häng med och lyssna på vårt diktprat!
I diktskolan handlar det om limerickar.
Välkommen!
Läs dikten längre ner.

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord — var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu — förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.

Nils Ferlin (Barfotabarn 1933)

Lämna en kommentar

Avsnitt 16: Lina Ekdahl håller modet uppe

Anna-Clara Tidholm

En naivist möter en naivist!
Anna-Clara Tidholm, författare och illustratör,
har valt en dikt av poeten Lina Ekdahl.
Lyssna till vårt samtal om hälsoglädje,
stillastående juli, känsliga näsor
och att hålla modet uppe.
Men vem är egentligen Anette? 
I Diktskolan handlar det om terziner.

Läs dikten längre ner.

Onsdag 

Gillar inte juli 
bättre då 
med september eller vår 

har lärt mig nya saker hela tiden 

det är tur att jag är frisk 

frisk på Sjömansgården 
hälsoglädje på Sjömansgården 

ingenting luktar värre än gammal fisk 
min näsa  
är mycket känslig 
den är det känsligaste jag har 

ingenting skulle vara värre 
än om du dör 
om ni dör 
då vet jag inte vad jag skulle göra 

varje dag lutar 
något måste dö hela tiden

Lina Ekdahl (Sprid glädje på Sjömansgården Anette, 2007)

Kommentarer stängda

Avsnitt 15: Bob Hansson och regnet

Joakim Sergler läser dikter av Bob Hansson..

Om allt vi släpar på, alla strider vi tar,
om att våga vara rädd och att kanske släppa taget,
handlar detta avsnitt.
Det är Joakim Sergler, gymnasielärare och poet,
som ger oss en dikt av Bob Hansson.
I diktskolan handlar det om versmåttet alexandrin.
Varmt välkomna!

.

Hur många monument resta
hur många omvägar gådda
fördunklingar
hur många förluster i förtid
ska man behöva bära omkring på?

    om du vågar vara rädd
    faller jag på knä
    om du ber mig

I varje självständighet
vilar det en bön
om motsatsen.

Konsten att låta det regna.

Ge sig.

Bob Hansson (Halleluja liksom,  2005)

1 kommentar

Avsnitt 14: Anna Greta Wide om att bli brukad

En bild på författaren Maria Küchen

Välkomna till ett avsnitt om missbruk och fåfänga,
tvivel och tro, försiktiga, bittra ateister och rivaler
– ja om oss jobbiga, krångliga människor helt enkelt.
Det är poeten Maria Küchen som ger oss
ett litet saltkorn av Anna Greta Wide.
I díktskolan handlar det om blankvers.
Läs dikten längre ner.

Missbrukad intill oigenkännlighet —
sömnmedel för bråkiga patienter, stilmedel för all-
varliga skribenter, tribunal för bittra rivaler, sä-
kerhetsmarginal för försiktiga generaler, prydnads-
växt för kräsna esteter, fastetext för magra asketer,
medel, medel och medel —

missbrukad som du är,
bruka oss som vi är.
Bruka oss.

Anna Greta Wide (Kyrie, 1960)

Lämna en kommentar

Avsnitt 13: Kent Andersson får oss att flyga

En bild av Anna Nilsson.

Om gömda drömmar, flaxande vingar och en och annan pekpinne
handlar det här avsnittet. Det är Anna Nilsson
som delar dikten Vingen med oss. Det är Kent Andersson
som har skrivit den. Och du får lyssna.
I Diktskolan handlar det om versmåttet hexameter.
Välkommen!

Vingen

Vi går alla omkring med en vinge 
som vi inte kan flyga med
som blir till en puckel för oss 
som vi måste smyga med.
Vi hade nog kunnat flyga 
om inte alla självutnämnda vicevärdar, 
skolmästare, konstaplar 
och alla de praktiska, taktiska, 
nitiska, kritiska, 
anemiska, akademiska
felfinnarna med pekpinnarna 
hade sagt:
Du kan väl inte flyga! 
Håll dig på marken, din envingade djävel!
Och drömmer du ens om att våga
med ett enda vingeslag 
pröva din flygförmåga
så tar vi din vinge en dag!
Vi går alla omkring med en vinge, 
en dröm, en längtan, en sång.
Tänk om våra vingar finge 
flyga tillsammans en gång!
Så om du ser en vinge 
flaxa över taken
ska du inte springa hem och bli nervös
du ska bara stanna och begrunda saken
och sen tänka:
”Där är en som sluppit lös.”


Kent Andersson (Visor, dikter ballader 2013)

1 kommentar

Avsnitt 12: Äntligen Södergran!

Stina Ekblad

Hon är barn och kosmos, hetta och svalka, kropp och ande.
Och hon är mycket älskad, Edith Södergran.
Stina Ekblad är vår främsta Södergran-tolkare och hon ger er kronjuvelen av dikter, Landet som icke är.
Hör hennes läsning och lyssna till vårt samtal.
Diktskolan handlar om versmåttet haiku. Förlängt avsnitt. 

Landet som icke är

Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit –
vägen till landet som icke är.
I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar
                           och alltid skall älska.

Edith Södergran (Landet som icke är, 1925)

Lämna en kommentar

Avsnitt 11: Rupi Kaur provocerar och berör

Julia Nilsson

Hon kallas Instapoeternas drottning, hon har över 4 miljoner följare på Instagram och hennes dikter är översatta till 40 språk.
Ytlig och kommersiell enligt några, autentisk och en feministisk förebild enligt andra.
Vi ger er indisk–kanadensiska poeten Rupi Kaur!
Det är Julia Nilsson, elev på Globala gymnasiet, som har valt.
I Diktskolan handlar det om olika typer av kontraster: paradox, hyperbol och litotes.
Varsågoda!

om jag vill dela mitt liv med en partner 
vore det galet att inte fråga mig själv
om den här personen kommer vara någon 
jag fortfarande skrattar med
om tjugo år
eller om jag bara är uppslukad av charmen 
ser jag oss växa isär
om tio år
eller fortsätter vi växa tillsammans utan slut 
jag vill inte bli distraherad
av utseende eller pengar
jag vill veta om min partner tar fram
det bästa eller sämsta i mig
är våra värderingar samma i grund och botten 
om trettio år
kommer vi då fortfarande hoppa i säng  
som om vi var tjugo
kan jag se oss bli gamla ihop
kämpa mot världen
med ungt blod
i våra ådror

– checklista

Rupi Kaur (ur Solen och hennes rosor 2018, övers Tove Folkesson)

Lämna en kommentar

Avsnitt 10: Stagnelius, åtrån och döden

En brudsäng och en grav, dödligt begär, förförelse och kroppens upplösning. Stagnelius möter punk i denna åtråns och dödsdriftens dikt. Det är Per Bengtsson
som valt Till förruttnelsen, Erik Johan Stagnelius kanske svartaste dikt. Lyssna också på punkversionen med Termovante Blå.
Läs hela dikten längre ned.

Till förruttnelsen
Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar — på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng — med nejlikor våren
skall henne beså.

Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,
förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
i aska mitt brinnande hjärta.
Rik är du, o flicka! — i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
därnere hos dig.

Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,
och gröna gardiner oss dölja.
När stormarna ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
i gyllene ro. 


Erik Johan Stagnelius (1818)

Lämna en kommentar