Press "Enter" to skip to content

Diktpodden Posts

Avsnitt 6: Tilliten hos Tranströmer

Pär Lewin Ronnås

Om Schubert, tillit och en ledstång i mörker handlar det här avsnittet. Vi ger er del IV ur Tomas Tranströmers dikt Schubertiana, som dagens gäst Pär Lewin Ronnås har valt ut. Pär är pastor i Åbybergskyrkan i Vallentuna.
Välkommen att lyssna till vårt diktprat! 
I diktskolan handlar det om anaforer och andra upprepningar.

Läs hela dikten nedan.


Schubertiana IV

Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag
utan att sjunka genom jorden!
Lita på snömassorna som klamrar sig fast vid bergssluttningen
ovanför byn.
Lita på tysthetslöftena och samförståndsleendet, lita på att
   olyckstelegrammen inte gäller oss och att det plötsliga
yxhugget inifrån inte kommer.
Lita på hjulaxlarna som på oss på motorleden mitt i den
   trehundra gånger förstorade bisvärmen av stål.
Men ingenting av det där är egentligen värt vårt förtroende.
De fem stråkarna säger att vi kan lita på någonting annat.
På vad? På någonting annat, de följer oss en bit på väg dit.
Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer – med
   förtroende – den blinda ledstången som hittar i mörkret.

Tomas Tranströmer (Sanningsbarriären, 1978)

Leave a Comment

Avsnitt 5: Yrsnön hos Tua Forsström

Wivan Nygård-Fagerudd läser Tua Forsström

Snöflingorna dansar, ljusen blinkar och de döda kommer på besök i Tua Forsströms ömsinta dikt från Tenala kyrkogård.
Den som valt dikten i detta avsnitt av Diktpodden är Wivan Nygård-Fagerudd, journalist och musiker. Missa icke hennes musikaliska läsning och vårt samtal!
I diktskolan handlar det om bilder – metaforer och liknelser.


Snön yr över
Tenala kyrkogård 

Vi tänder ljus för att
de döda skall vara mindre 

ensamma, vi tror att de är 
underställda samma lagar 

som vi. Ljusen blinkar oroligt: 
de döda längtar kanske efter 

sällskap, vi vet ingenting om 
deras verksamhet, snön yr 

De döda tiger som bomull. 
En skock tunna barn som 

ohörbart tar ett steg närmare 
Ser de på oss uppmärksamt ett 

ögonblick: är det för att de 
glömt, eller minns? Snön 

yr över Tenala kyrkogård 

Som när man flyger in 
över en stad om natten på 

låg höjd: ljusen blir 
motorvägar, fordonens 

strålkastare, man kommer
 någonstans ifrån 

Snart kör man bil längs en 
väg, ett av de blinkande 

ljusen i yrsnön 

Tua Forsström (Parkerna, 1992) 

Leave a Comment

#4 Vi söker tröst i Kristina Lugn

En bild på Mait Angberg

Hon släpper in himlen i vardagen, får oss att känna igen oss, fnissa till och ibland gråta. Sedan tröstar hon oss.
Vi ger er en dikt av Kristina Lugn. Det är Mait Angberg som valt dikten i det här avsnittet.
I diktskolan handlar det om rim.
Välkomna!

Himlen
är en höjdhoppsmedalj
bakom persiennerna.
Jag kokar pasta
och tänker på min vän i havet.
Varje dag dammtorkar jag
slagfältet i mitt huvud
och svartbygget i mitt hjärta.
Mitt liv är ingen mäklardröm.
Jag är en kvinna utan eldstad
och takrosetter
utan utlandsprefix.
Varför?
Varför är det bara lägenheter
som har gammaldags charm?

Av Kristina Lugn (Hej då, ha det så bra, 2003)

Comments closed

Diktpodden: #3 Johan Ludvig Runeberg

Fredrik och Basse läser Runeberg.

Vi läser ett utdrag ur dikten Döbeln vid Jutas, ur Fänrik Ståls sägner.
Den som valt dikten är Fredrik Mandelin, som tar oss med på en svindlade färd från högstadiet i Holmsund till segrar och nederlag i Österbotten. Däremellan diskuterar vi litterär romantik, realism och bakelser.
I Diktskolan handlar det om slutrim.
Läs dikten nedan.
Välkomna!

Döbeln vid Jutas (utdrag)
/—/
”Herr doktor, flärd är mycket, som vi dyrke, 
Och bland fritänkare är jag visst en; 
Två ting dock lärt mig akta läkarns yrke: 
Min bräckta panna och min vän Bjerkén. 
Vad ni förordnat, har jag därför tagit, 
Har som ett barn här legat och fördragit 
Det batteri, ni radat på mitt bord. 
Jag vet det väl, ni följer konstens lagar: 
Men binda de mig här för timmar, dagar, 
Så bryt dem som en man, det är mitt ord.

Jag vill, jag skall bli frisk, det får ej prutas, 
Jag måste upp, om jag i graven låg. 
Lyss, hör, ni hör kanonerna vid Jutas; 
Där avgörs finska härens återtåg. 
Jag måste dit, förrän min trupp är slagen. 
Skall vägen spärras, Adlercreutz bli tagen? 
Vad blir, du tappra här, ditt öde sen? 
Nej, doktor, nej, tänk ut en sats, min herre, 
Som gör mig för i morgon sjufalt värre, 
Men hjälper mig i dag på mina ben!”

Den unge läkarn hörde mulen ordet, 
Dock plötsligt fick hans ädla anlet dag; 
Han sänkte lugnt, helt lugnt, sin arm mot bordet 
Och strök det tomt uti ett enda drag. 
”Nu, herr general, gör ej min konst er hinder.” – 
En högre rodnad flög på Döbelns kinder, 
Och upp han sprang, fast sviktande och svag: 
”Hav tack, min unge vän, en kyss på pannan! 
Ni har förstått mig ni, som ingen annan; 
Ni är en man, och så är även jag.
/—/

Av Johan Ludvig Runeberg (Fänrik Ståls sägner, 1848)

Läs hela dikten på Projekt Runeberg

1 Comment

Diktpodden: #2 Märta Tikkanen

Kajsa Sundin läser en bok av Märta Tikkanen.

Här får du en dikt av finlandssvenska Märta Tikkanen.
Det är Kajsa Sundin, författare och skrivlärare,
som valt ut den, och dikten handlar om Odysseus fru Penelope, även kallad Arnaia. Eller kanske handlar den om något annat?
Lyssna på ett samtal som böljar mellan närhet och avstånd, skrivande, vävning och att vänta på kärleken.
I diktskolan får du veta mer om versfötter.
Dikten hittar du nedan.

Jag sitter i rummet med fyra fönster
                                                   väver min väv, ser ut mot havet
Isranden långt borta. Detta är ett hav utan vågor
                                                                                i väntan
på att isen ska gå
                allt nytt och ingenting omöjligt, snart!
Jag behöver denna ro vid väven
             mönstret tar form också om jag inte kan
                                                                                 se det
            för att se mönstret måste jag ha väven på avstånd
men jag väver ur en dröm om närhet

Märta Tikkanen (Arnaia, kastad i havet, 1992)

3 Comments

Diktpodden premiär: #1 Adonis

Birgitta Wallin.

Äntligen är den här – Diktpodden!
I det allra första avsnittet får du en dikt av Adonis, den arabiske, ständigt Nobelpristippade poeten. Den som valt dikten är Birgitta Wallin, redaktör för tidskriften Karavan. Du får också lära dig lite om versfötter i Diktpoddens diktskola.
Se dikten nedan. Varmt välkommen! Kommentera gärna.
Lyssna på de andra avsnitten här.

I mina vingar bor en vägvisare
som leder mig längs vägen
och vägens aska täcker
skimret av en brand
Adonis övers. Hesham Bahari

3 Comments

Snart kommer Diktpodden!

Inom kort startar Diktpodden – podden du inte visste att du saknade. Till Diktpodden är alla välkomna – vare sig du är poesinörd, bara lite intresserad eller helt nybörjare på lyrik. Här samtalar vi om en dikt i taget.  Dessutom får du Diktskolan, en guide till lyriken. Välkommen!

Comments closed