Det här avsnittet är en lovsång till en skadad spindel. Det handlar också om sommarlov, skola, skrivande, skadeglädje – och om fantasin som tar oss vart som helst.
Vi får dikten Fantasin av Bruno K Öijer och det är Anne-Marie Körling, lärare och författare, som ger oss den. Vi får också en diktskola som handlar om uppräkningar. Välkomna att lyssna!
Läs hela dikten nedan.
Fantasin
när vi i sjätte klass fick till uppgift
att skriva om sommarlovet
hade jag inte som dom andra
några bilutflykter
eller spännande utlandsresor att skriva om
men jag fick ner några rader
jag skrev att jag hittat en skadad spindel
och lagat benet på den med ett stycke tejp
när juli månad gått var skadan läkt
och jag kunde släppa ut spindeln
såg den snabbt springa iväg ute på gården
bland maskrosorna och gräset
min uppsats fick högsta betyg
var den enda som lästes upp inför klassen
jag satt och skavde i bänken
stirrade upp i taket
och försökte dölja min skadeglädje
över hur lätt det hade gått
att hitta på och luras
och när jag gick hem över skolgården
fanns varken gymnastiksal grus eller asfalt
palmer vajade i vinden
Medelhavet skummade blått och snuddade
vid mina skor
fullmånen rörde sej
gungade som en jojo från någons hand
gömd uppe bland molnen
Bruno K. Öijer (Och natten viskade Annabel Lee, 2014)
Så spännande att få höra er analys, er diskussion runt dikten, som för mig är en ny bekantskap! Oerhört givande!
Så kul att du gillar! Missa inte heller Tua Forsström. /Maria
Tack själv! 💕
Verkligen bra. 🌹
Trevligt avsnitt med en för mig inte typisk Öijer dikt.
Lite oväntat att diktens tema, fantasi som gör det möjligt för arbetarkillen att ta revansch på medelklassungarna som varit på händelserik semester, går helt okommenterat. För mig är palmerna och sanden inte någon surrealistiskt brott i verkligheten bara utan ett sätt att visa att hans fantasi kan ta honom lika långt som medelklassens plånbok. Ett oväntat och i min mening tydligt klassperspektiv.