Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Etikett: Svenska Akademien

Avsnitt 24: Klä av dig med Szymborska

Om kärleken till en skrynklig scarf, att klä av sig naken, få klä på sig och bli människa igen. Vara sjuk eller inte sjuk och om lyckan i en ”förlängd användbarhet”.

Det och mycket mer pratar vi om i det här avsnittet. Det är vår gäst Ole Lien, ingenjör och pensionär, som ger oss en dikt av fantastiska Nobelpristagaren Wisława Szymborska. Har du inte läst henne än så börja här – genast! 

Välkommen att lyssna på vårt samtal!

Läs hela dikten längre ner.

Kläder

Du tar av dig, vi tar av oss, ni tar av er
kappor, jackor, koftor, blusar,
av bomull, ylle, polyesterull,
kjolar, byxor, strumpor, trosor,
lägger dem, hänger dem, kastar dem över
stolar, bänkar, britsar, skärmar;
än så länge, säger doktorn, ingen fara,
klä på er igen, vila ut, res bort,
medicin utifall, till natten, efter maten,
kom tillbaks om en månad, ett år, ett och ett halvt;
där ser du, du som trodde, och vi som var så rädda,
och ni som förmodade, och han som misstänkte,
dags att knäppa, knyta, med ännu darrande händer
tryckknapparna, snörena, hyskorna, spännena,
bältena, knapparna, slipsarna, kragarna
och hala fram ur ärmarna, väskorna, fickorna
den skrynklade prickiga, randiga, blommiga rutiga scarfen
med plötsligt förlängd användbarhet.

Wisława Szymborska (Ur Människor på en bro 1986)

Lämna en kommentar

Avsnitt 19: Jila Mossaed sjunger med de ordlösa

Lyssna till ett samtal om kärlekens verkliga färg,
om jamande träd och sår som täcks av snö.
Det är Mimmi Palm som ger er en dikt
av Jila Mossaed, poet och akademiledamot.
Läs dikten längre ner.

I Diktskolan handlar det om sonettkransen,
som är kronan av versmått.

Bild på Mimmi Palm

Det snöade hela natten

Det snöade hela natten
kärleken är vit
Går på kärleken
trampande

Skogen jamar
små bitar av ljus
gungar i träden

Kärleken täcker såret
bristen, själens fläckar

Vi sjunger högt
jag och de osynliga
jag och de ordlösa

Jila Mossaed (ur Vad jag saknades här 2018)

Lämna en kommentar

Avsnitt 8: Stanna upp med Werner Aspenström

Ibland behöver man släppa alla orden och i stället ta på gummistövlarna. Här får ni en dikt av Werner Aspenström. Gunnar Zetterberg, filmare och medieproducent, har valt dikten Du och jag och världen, som är en hyllning till fotsulan. I diktskolan handlar det om besjälning och personifikation.
Välkomna in!

Du och jag och världen

Fråga inte vem du är och vem jag är
och varför allting är.
Låt professorerna utreda,
de har betalt.
Ställ hushållsvågen på bordet
och låt verkligheten väga sig själv.
Sätt på dig kappan.
Släck ljuset i tamburen.
Stäng dörren.
Låt de döda balsamera de döda.

Här går vi nu.
Den som har de vita gummistövlarna
är du.
Den som har de svarta gummistövlarna
är jag.
Och regnet som faller över oss båda
är regnet.


Werner Aspenström (Trappan, 1964)

Lämna en kommentar