Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Etikett: Finland

Avsnitt 20: Byggmästar och det kosmiska ägget

Nyfiket krafsande och rafsande
samlar poeten allt möjligt och omöjligt
för att bädda mjukare än mjukt.
Men vad ska det bli?

Vi pratar barnsligheter och tusenårssjälar
i detta avsnitt. Gäst är Hanna Lundström, poet
och ordkonstlärare. Hon har valt en dikt
av Eva-Stina Byggmästar som är mästare
på att bygga dikt.

Samlar ihop
näsdukar, vantar och halsdukar,
gungstol, pälsmössor, trasmattor,
hyvelbänk och kökssoffa,
liksom hyllmeter efter hyllmeter
med fågelböcker och väggbonader
med ordspråk på marsianska, pelargoner,
ejderdunstäcken och filtar av lump

allt drar
jag in –

jag drar in allt
i holken –

gör det
mjuka mjukare
och än mer mjukt – bäddar för det kosmiska
ägget: för poesin, dikternas dikt,
för barnet med gammelmansansiktet
och tusenårssjälen

Eva-Stina Byggmästar (ur Orkidébarn 2018)

4 kommentarer

Diktpodden: #3 Johan Ludvig Runeberg

Fredrik och Basse läser Runeberg.

Vi läser ett utdrag ur dikten Döbeln vid Jutas, ur Fänrik Ståls sägner.
Den som valt dikten är Fredrik Mandelin, som tar oss med på en svindlade färd från högstadiet i Holmsund till segrar och nederlag i Österbotten. Däremellan diskuterar vi litterär romantik, realism och bakelser.
I Diktskolan handlar det om slutrim.
Läs dikten nedan.
Välkomna!

Döbeln vid Jutas (utdrag)
/—/
”Herr doktor, flärd är mycket, som vi dyrke, 
Och bland fritänkare är jag visst en; 
Två ting dock lärt mig akta läkarns yrke: 
Min bräckta panna och min vän Bjerkén. 
Vad ni förordnat, har jag därför tagit, 
Har som ett barn här legat och fördragit 
Det batteri, ni radat på mitt bord. 
Jag vet det väl, ni följer konstens lagar: 
Men binda de mig här för timmar, dagar, 
Så bryt dem som en man, det är mitt ord.

Jag vill, jag skall bli frisk, det får ej prutas, 
Jag måste upp, om jag i graven låg. 
Lyss, hör, ni hör kanonerna vid Jutas; 
Där avgörs finska härens återtåg. 
Jag måste dit, förrän min trupp är slagen. 
Skall vägen spärras, Adlercreutz bli tagen? 
Vad blir, du tappra här, ditt öde sen? 
Nej, doktor, nej, tänk ut en sats, min herre, 
Som gör mig för i morgon sjufalt värre, 
Men hjälper mig i dag på mina ben!”

Den unge läkarn hörde mulen ordet, 
Dock plötsligt fick hans ädla anlet dag; 
Han sänkte lugnt, helt lugnt, sin arm mot bordet 
Och strök det tomt uti ett enda drag. 
”Nu, herr general, gör ej min konst er hinder.” – 
En högre rodnad flög på Döbelns kinder, 
Och upp han sprang, fast sviktande och svag: 
”Hav tack, min unge vän, en kyss på pannan! 
Ni har förstått mig ni, som ingen annan; 
Ni är en man, och så är även jag.
/—/

Av Johan Ludvig Runeberg (Fänrik Ståls sägner, 1848)

Läs hela dikten på Projekt Runeberg

1 kommentar

Diktpodden: #2 Märta Tikkanen

Kajsa Sundin läser en bok av Märta Tikkanen.

Här får du en dikt av finlandssvenska Märta Tikkanen.
Det är Kajsa Sundin, författare och skrivlärare,
som valt ut den, och dikten handlar om Odysseus fru Penelope, även kallad Arnaia. Eller kanske handlar den om något annat?
Lyssna på ett samtal som böljar mellan närhet och avstånd, skrivande, vävning och att vänta på kärleken.
I diktskolan får du veta mer om versfötter.
Dikten hittar du nedan.

Jag sitter i rummet med fyra fönster
                                                   väver min väv, ser ut mot havet
Isranden långt borta. Detta är ett hav utan vågor
                                                                                i väntan
på att isen ska gå
                allt nytt och ingenting omöjligt, snart!
Jag behöver denna ro vid väven
             mönstret tar form också om jag inte kan
                                                                                 se det
            för att se mönstret måste jag ha väven på avstånd
men jag väver ur en dröm om närhet

Märta Tikkanen (Arnaia, kastad i havet, 1992)

3 kommentarer