Press "Enter" to skip to content

Månad: juli 2020

Avsnitt 5: Yrsnön hos Tua Forsström

Wivan Nygård-Fagerudd läser Tua Forsström

Snöflingorna dansar, ljusen blinkar och de döda kommer på besök i Tua Forsströms ömsinta dikt från Tenala kyrkogård.
Den som valt dikten i detta avsnitt av Diktpodden är Wivan Nygård-Fagerudd, journalist och musiker. Missa icke hennes musikaliska läsning och vårt samtal!
I diktskolan handlar det om bilder – metaforer och liknelser.


Snön yr över
Tenala kyrkogård 

Vi tänder ljus för att
de döda skall vara mindre 

ensamma, vi tror att de är 
underställda samma lagar 

som vi. Ljusen blinkar oroligt: 
de döda längtar kanske efter 

sällskap, vi vet ingenting om 
deras verksamhet, snön yr 

De döda tiger som bomull. 
En skock tunna barn som 

ohörbart tar ett steg närmare 
Ser de på oss uppmärksamt ett 

ögonblick: är det för att de 
glömt, eller minns? Snön 

yr över Tenala kyrkogård 

Som när man flyger in 
över en stad om natten på 

låg höjd: ljusen blir 
motorvägar, fordonens 

strålkastare, man kommer
 någonstans ifrån 

Snart kör man bil längs en 
väg, ett av de blinkande 

ljusen i yrsnön 

Tua Forsström (Parkerna, 1992) 

Leave a Comment

#4 Vi söker tröst i Kristina Lugn

En bild på Mait Angberg

Hon släpper in himlen i vardagen, får oss att känna igen oss, fnissa till och ibland gråta. Sedan tröstar hon oss.
Vi ger er en dikt av Kristina Lugn. Det är Mait Angberg som valt dikten i det här avsnittet.
I diktskolan handlar det om rim.
Välkomna!

Himlen
är en höjdhoppsmedalj
bakom persiennerna.
Jag kokar pasta
och tänker på min vän i havet.
Varje dag dammtorkar jag
slagfältet i mitt huvud
och svartbygget i mitt hjärta.
Mitt liv är ingen mäklardröm.
Jag är en kvinna utan eldstad
och takrosetter
utan utlandsprefix.
Varför?
Varför är det bara lägenheter
som har gammaldags charm?

Av Kristina Lugn (Hej då, ha det så bra, 2003)

Comments closed