Snöflingorna dansar, ljusen blinkar och de döda kommer på besök i Tua Forsströms ömsinta dikt från Tenala kyrkogård.
Den som valt dikten i detta avsnitt av Diktpodden är Wivan Nygård-Fagerudd, journalist och musiker. Missa icke hennes musikaliska läsning och vårt samtal!
I diktskolan handlar det om bilder – metaforer och liknelser.
Snön yr över
Tenala kyrkogård
Vi tänder ljus för att
de döda skall vara mindre
ensamma, vi tror att de är
underställda samma lagar
som vi. Ljusen blinkar oroligt:
de döda längtar kanske efter
sällskap, vi vet ingenting om
deras verksamhet, snön yr
De döda tiger som bomull.
En skock tunna barn som
ohörbart tar ett steg närmare
Ser de på oss uppmärksamt ett
ögonblick: är det för att de
glömt, eller minns? Snön
yr över Tenala kyrkogård
Som när man flyger in
över en stad om natten på
låg höjd: ljusen blir
motorvägar, fordonens
strålkastare, man kommer
någonstans ifrån
Snart kör man bil längs en
väg, ett av de blinkande
ljusen i yrsnön
Tua Forsström (Parkerna, 1992)